|  Galleriet  |  Om mig  |  Så jobbar jag  |  Utställningar  |  Naturrutan  |  Länkar  |
Naturrutan
Naturrutan 2006
Naturrutan 2007
Naturrutan 2008
Naturrutan 2009
Naturrutan 2010
Naturrutan 2011
Naturrutan 2012
   
10 maj.

Nu ligger åkern snöfri utanför fönstret. Det har kommit upp gröna skott i det vissna fjolårsgräset och rådjuren har gått över till grönfoder. De äldre bockarna har fejat hornen och de håller på att muta in sina revir. Igår anlände de första flugsnapparna. Såg både hane och hona. Just nu pågår inspektion av holkarna, men än har jag inte sett att den svartvite har bestämt sig. Sädesärlorna har varit här ett bra tag och de brukar ha sitt bo på en av takåsarna i en av Ivans lador. Björnen är uppe och lufsar och har lämnat sina spår inte långt här hemifrån. Älgkorna håller på att sparka ifrån sig kalvarna. Det är dags för dem att stå på egna ben. Snart kommer kon att ha nya kalvar att ta hand om. Med björnen i grannskapet finns alltid risken att någon av älgarna blir björnmat.

9 april.

Skatorna är gårdens väktare och har koll på allt. När räven i morse letade något ätbart bland stenarna i röset utanför fönstret fanns de där hela tiden och störde räven. När han till slut hittade lite fiskrens som jag kastat ut gjorde de allt de kunde för att stjäla godbitarna för räven De gjorde verkligen skäl för namnet "den tjuvaktiga skatan".

6 april.

Den senaste tidens milda väder har tagit hårt på snön. Det finns redan barmarksfläckar ute på åkern och de första vårfåglarna har anlänt. Bofinkarna sjunger på morgnarna och det är så mycket öppet vatten nere i Torrån att det finns plats för sångsvanarna som simmar omkring utanför bäverhyddan. Kanske samma par som häckade däri fjol. Rådjuren börjar hitta mat i skogen, men besöker fortfarande utfodringsplatsen om än sporadiskt. Tre av bockarna har rejäla horn, men än dröjer det nog några veckor innan de börjar feja. I morse när jag passerade nere vid ån landade årets första knipa. Han får säkert snart sällskap av fler.

23 mars.


En vinter med rekordmycket snö har fått ett plötsligt slut. Dag efter dag med milda vindar även nattetid har tagit hårt på snön. I syd och västsluttningar finns det redan många barmarksfläckar. Mina elva rådjur som jag utfodrat hela vintern besöker nu foderplatsen ganska sporadiskt. De hittar mat på andra håll. Talgoxarna har börjat så smått med sin vårlåt och gårdens skatpar bygger för fullt uppe i tallen. När de inte är sysselsatta med bygget sitter de ibland och småpratar med varandra ute i en av rönnarna.
1 februari.

Ett högtryck i öster har gett oss en period med sträng kyla. Så fort jag fyllt på foderhäcken med doftande ängshö på morgnarna kommer rådjuren springande i en lång rad. I morse var de åtta stycken. Det går åt mycket energi i den här kylan. Ån som porlat har nu tystnat, dämpad av is och snö. Det är bara alldeles nedanför bäverdammen som det fortfarande är öppet vatten. Hittills är det bäverdammen som tjänstgjort som bro över ån för traktens rävar, men när nu isen lagt sig stark går det att passera ån överallt.

1 januari.

Visserligen har det vänt, men än så länge är dagarna korta. När jag gick längs Torrån i ljusningen fanns det inte så mycket färg i landskapet ännu. Det var bara det bleka gryningsljuset som satte färg på det vatten som än inte hade frusit till is. Räven såg jag inte, men väl hans spår i snön. Han hade haft bråttom så jag kanske hade skrämt honom. Det var kallt, så nästa gång jag går förbi är nog hela ån istäckt.